För känsliga människor vill jag bara varna att detta inlägg innefattar en mycket starkt och omoget språkbruk. Eftersom vi inte svär inför barnen så passar jag på att få ut lite här!
Jag är så komplett urkass på att sy!!! Jag önskar att det kunde komma en liten fe och tjonga till mig i min tröga skalle med sitt trollspö och vips så skulle jag kunna fixa de där jävla resårbanden på barnens overaller, laga och lappa hålen som på något mystiskt sätt dyker upp på byxknäna med en veckas mellanrum hela tiden! Hur i hela friden kan man misslyckas med den helt fenomenala och fantastiska idén med "stryka på lappar" och sen inte klara av att göra ett klister så lapphelvetena sitter kvar?! Jag minns när vi tvingades sticka halsdukar i slöjden...oj,oj min halsduk började 20 cm bred men på slutet var den 5 cm på grund av alla tappade maskor. Jag blir så otroligt imponerad av alla duktiga människor som klarar av att (i min värld) "trolla fram" en den ena en den andra byxan, klänningen, tröjor, lapptäcket till sina barn. Cred till er!!!
Bakning är ett kapitel för sig. Hur svårt kan det vara att följa ett recept och sedan sätta en äggklocka medan grejerna gräddas? Tydligen helt jävla omöjligt?! Förkolnade eller degiga saker som inte ens ankorna vill ha som mat! Barnen som faktiskt är väldigt artiga säger bara "Nej tack mamma!".
Over and out...