Konst(igt)

Killarna älskar att måla. Jag kom på den mer eller mindre strålande idén att de skulle få "leka" av sig i stora glastråg med mjölvatten. Jag tror det är en bra övning för Charlie som är väldigt försiktig med att bli kladdig om händerna. Ja, kladdigt blev det iallafall och killarna roade sig kungligt. Det enda som var lite trist var att städa upp efteråt tyckte mamman. Mjölvattnet blev som snor och det var bara att låta vissa klumpar torka innan de gick att få bort helt! Men det var det värt!

 Den såg väldigt god ut penseln!

 Charlie var tvungen att provsmaka!

 Att klia sig i ögat blev en överraskning!

3 månader har gått...

Tiden rusar iväg och sniglar sig fram vissa dagar. Jag spenderar dem på golvet lekandes, krypandes och krälandes tillsammans med Charlie. Det ger visserligen positiva resultat för en av oss som nu börjar kunna hoppa och klättra... andra av oss har grönjä**igt ont i ryggen!

Så fort jag inte leker med honom så blir han arg och sitter som ett plåster på mitt ben. Andra dagar så vill han sitta mer själv... tills jag börjar göra något, då river han ut skåp eller kastar saker så det tjongar i väggarn... JAPP ni gissade rätt! Vi är inne i en STOR testarperiod! Hoppas att den klingar av lite snart, för jag är helt slut när kvällen kommer! Storebror är också inne i en annan typ av testperiod och hans öron tycks ha slutat fungera helt emellan åt och han har växt enormt på längden, så det där med styrsel på kroppen funkar inte riktigt 100 procentigt.

En typisk middag i det Zetterströmska hemmet ser just nu ut så här:

Jag: Teo du lägger armarna i tallriken du blir kladdig om tröjan om du gör så!

Teo: ?

Jag: Du lägger tröjan i maten! Du måste lyfta armarna lite!

Teo: ?

Jag: Titta var du har din arm! Den ligger på tallriken!

Teo: Lyfter armen och gaffeln så den slår i lampan.

Charlie: Ihhhhh (kastar sitt vatten på golvet).

Jag: (Torkar upp och ställer tillbaka muggen) Charlie, vattnet ska stå på bordet!!!

Teo: Sitter fortfarande med mat på gaffeln över huvudet mot lampan.

Calle: Teo ta ner armarna och ät ordentligt, du behöver inte hålla upp armarna så där!

Teo: Ramlar av stolen.

Charlie: Kastar gaffeln i golvet för att ingen har laddat på en ny tugga på den.

Calle: Torkar upp på golvet och tar upp gaffeln och laddar på en ny tugga till Charlie som envisas med att inte äta själv, trots att han kan.

Jag: Hur var det på dagis idag Teo?

Teo:?

Jag: Teo?! Hur har du haft det på dagis idag?

Teo: Jag har ingen aaaaaaning!

Calle: Har ni varit ute och lekt något?

Charlie: Kastar gaffeln igen...

Teo: ?

Jag: Charlie gaffeln ska ligga på tallriken! Så lägger jag tillbaka den och laddar på en ny tugga.

Teo: Varför kastade Charlie sin gaffel mamma?

Jag: För att vi inte hann ladda på ny mat tillräckligt fort tror jag!

Teo:?

Calle:  Har ni varit ute och lekt något idag Teo?

Teo: Jag måste kissa!!!

Jag: Men gå på toa då!

Charlie: Spottar ut vatten i en fontän, skrattar och sätter sina matkladdiga fingrar i håret.

... en kvart senare har denna gemytliga familjestund nått sitt slut och efter 10 minuter är även utfodringsplatsen = väggar, bord, lampor och golv sanerade.
Barnen leker och badas och när klockan är 19:00 ligger de i sina sängar. Det är då man ska ta vara på sin vuxentid tillsammans! Det gör vi! Vi ligger i varsin fåtölj och sover framför TV:n!

Det märkliga är att jag saknar dem och deras små egenheter enormt  så snart de inte är i närheten! Jag skulle inte vilja vara utan gaffel-fejder och lamp-sanering för allt i världen! Jag älskar mina killar SÅÅÅ MYCKET!!!

Fallenheter

Teo har nu börjat dagis efter alla helgerna och kvällarna spenderas med att konstruera på höjden och längden. Smålego är alternativet till maskinbyggeriet. Det är fullt sjå att hålla Charlie på lagom avstånd!

I morse så låg Charlie i nästan 20 minuter och tittade i sina böcker ,det är första gången. Det vore så kul om han börjar visar intresse så vi kan börja läsa för honom. Hittills har han bara ryckt bort böckerna och slängt dem.

Efter frukosten åkte vi till Öppna förskolan där Charlie ramlade från en lära gå vagn som han hade och körde omkring med. På en sekund hade han klättrat upp i den och den åkte iväg, Charlie formligen flög omkull och landade på läpp och framtänder. Blodet sprutade och han skrek (vilket var skönt) så taket nästan lyfte. Det går så snabbt och även om vi var flera vuxna inom ramen av nån meter hann ingen ens sätta ut en arm för att hindra eller lindra fallet. Vi åkte direkt till tandläkaren som sa att det förmodligen är ok, men vi ska tillbaka om tre veckor för en uppföljning.

Kolla in läppen några timmar efter fallet där den minskat i svullnad!

Gott nytt år!