En lillebror!

Snart så är vi en till! Vår familjebild från Xian 2009.
Den 11 maj klockan 12:06 ringde det i min telefon när jag satt på jobbet, jag tittade på displayen och såg att det stod Barnens Vänner. Vi hade varit på Barnens Vänners årsmöte på lördagen och träffat alla fantastiska BV:are. Vi pratade då en hel del med Mona och Lisbeth och de sa flera gånger att det finns jätte få barn som man släpper för internationell adoption från Kina just nu. Runt 30-40 i månaden senaste halvåret, mot 600-700 som det var när vi blev matchade med Teo.
Jag tog telefonen och reste mig upp från min plats, jag var så darrig att jag inte kunde sitta still. Samtidigt som jag svarade tog jag och ställde mig bredvid min chef och tog hennes hand. Jag visste inte om benen skulle bära riktigt. Mona berättade (efter att ha frågat om jag hade tid att prata...JAAAAAAAA DET HAR JAG)att det fanns en liten pojke till oss i Shandongprovinsen i staden Jinan, han var 19 månader gammal och fyllde 2 år i september. Kan ju inte direkt påstå att det var det som stog på lappen där jag darrigt försökte anteckna ner vad som sades medan tårarna droppade. När jag lagt på luren var det bara att snabbt förklara för chef och kollegor varför jag måste avvika och sticka direkt hem.
Under resan hem hade jag fullt sjå med att försöka få tag på Calle som var på affärslunch och hade telefonen avstängd. Han hade 9 missade samtal från mig under denna timme, hade jag inte hejdat mig själv hade det nog varit 99 stycken istället! Han var helt inställd på att inget skulle hända på flera månader, så jag förstår att han var "offline". Så ringde han äntligen, min klippa, bästa vän och livskamrat någonstans innan jag kommit till Strängnäs och med tjock röst fick jag ur mig det jag visste och i andra luren svarade Calle med lika gråtmild röst när han fick veta vad det gällde!
Jag ringde vår fantastiska läkare Eva under hemresan och sa att "nu är det dax", jag skickade filen utan att titta i den direkt när jag kom hem. Jag och Calle hade bestämt att vi skulle öppna filen tillsammans och filma precis som förra gången! Calle kom hem efter 40 minuter och efter lite tårdränkt kramande så satte vi oss framför skärmen för att få se vår son för första gången. Jag var så nervös att jag skakade...text...text...text...och där....ett kort på en fantastiskt underbart söt liten pojke! Att läsa information vid dessa tillfällen skulle jag säga "går inte". Efter att ha tittat korten 5 minuter så kunde vi fokusera på det som stod om detta lilla underverk. Vår läkare ringde tillbaka efter en halvtimme och sa att allt såg jättebra ut!!! Den 12 maj skickade vi in våra papper om att fullfölja adoptionen för vår lilla kille, som vi tror kommer få namnet Charlie. Nu väntar vi bara på att få åka!!! Troligtvis kan vi komma iväg i augusti/september. Håll alla tummar för oss att det går fortare nu!!!

Valborg

---

Igår gick vi upp på Åsen för att titta på brasan, brrrr vad kallt det var!

När brasan tände, så tog det bara några sekunder innan det började tokbrinna! Killarna var mycket imponerade!

Aiden njuter av elden!

Kul med eld tyckte nog både Teo och pappa!

Teo försökte blåsa ut brasan!

Älskar denna dikt!

Legacy of an Adopted Child

Once there were two women, neither knew the other
One you do not remember, the other you call mother.

One gave you a nationality, the other gave you a name
One gave you the seed of talent, the other gave you an aim.

Two very different lives shaped yours into one
One became your guiding star, the other was your sun.

One gave you emotions, and one calmed your fears
One saw your first sweet smile, the other dried your tears.

The first gave you life, the second taught you to live it.
The first gave you a need for love, the second was there to give it.

One gave you up—it was all that she could do,
The other prayed for a child—God led her straight to you.

And now you ask me through your tears,
The age-old question of all the years,

Heredity or Environment, which are you a product of?
Neither darling, neither ... just two different kinds of Love.

Hemma!

Nu har vi kommit hem efter en månads semester, allt som allt kan man säga att vi har haft det fantastiskt bra! Hemresan gick som en klocka och tog 10,5 timmar. Synd att Thai airways flottan börjar bli lite sumpiga! Jag gillar inte att man bara har en stor TV och inte skärmar i varje säte. Det är ju omöjligt att se en film om man inte sitter "rätt". Allt lite nedgånget mot när man åkte för ett par år sedan, men det är klart att vi Svenskar sliter ut dessa plan :-)

Det var mörkt och kallt på Arlanda och det kändes ju inte direkt några vårkänslor när vi steg av planet. Men det kommer väl infinna sig snart! Teo var jätteglad över att få se alla sina leksaker igen och rusade upp på rummet och började leka efter en morgonlur! Borta bra men hemma bäst!?

Sista dagarna i Bangkok

Igår träffade vi Ying, Poj och Ray. Killarna hade fantstiskt kul och Teo föjde med Ray och hans nanny på leklandet som ligger i Siam Central. Han hade sååååååååå kul och ville inte släppa Ray. Calle och jag är ense om att Teo aldrig lekt så bra med ett annat barn. Det var precis som på Salad Hut förra året. De skrattade från första till sista stund!

Idag har vi varit på Ocean world. Asiens största akvarium, det var fantastiskt kul för oss alla tre! Utom första stunden. Här försöker jag härma Teos reaktion på "vandrande fiskarna".

Dragonfish, så fin och så giftig! Teo såg ut som ringaren i Notredame i sin flytväst då vi skulle åka "Glasbotten båt".

Dessa vattenråttor skulle inte vara kul att få in på vinden! Vi kan nog vara glada för våra enkla skogsmöss!

Vi åker tuk tuk tuk enligt Teo!

Tyvärr vred Teo nacken av Pingu, mycket sorgligt!

Vi fick alla prova på "Happy fish, happy feet", det killade något hemskt. Det var svårt att sitta still och låta bli att skratta! Teo sa att han var klar efter 1 minut :-) Fötterna fick sig en riktigt bra peeling och var jättemjuka efteråt! En mycket skum upplevelse!!

Sen gick vi in i det stora glasgångarna där man bokstavligen går i akvariet. Det var en mäktig känsla att se alla hajar och andra stora fiskar så nära!

Matdax! Jag skulle inte vilja stå där på botten med en låda blodig fisk!

En uppstickare!

Den som gapar efter mycket... Teo var impad av hajens tänder!

Samui - Bangkok

Nu har vi tagit oss till Samui, vi åkte med Seatran till Mae haad stranden på Samui och det var en kavlugn färd! Just nu sitter vi på flygplatsen och väntar på planet till Bangkok. Vi ska bo på hotell Narai, hoppas att det blir bra! Imorgon kommer vi eventuellt att stråla samman med Poj, Ying och Ray för middag. Det vore jättekul att träffas igen efter ett år! De är ju inbitna Bangkokbor och kan nog tipsa oss om mycket kul! Vi träffade dem förra året på Salad Hut. Avgångshallen på Samui. Luftigt ;-) Vårt rum på Narai!

Ett regnigt Koh Panghan

Nu var det ett tag sedan vi lämnade Koh Tao och det förra inlägget gjordes. Vi har inte haft el (sporadiskt) eller internet på över en vecka eftersom det har regnat mer än jag någonsin kunnat föreställa mig! På två dygn kom det 700mm när det var som värst! Fatta!!! 70 cm regn!!! Vi har iallafall haft en makalös tur eftersom vi bott på läsidan av ön och inte drabbats mer än vi gjort. Vi har träffat människor som kommit hit de senaste dagarna som kan berätta om förödelsen på Koh Samui och Koh Tao. Vi har verkligen prickat in rätt ställe att vara på under denna regnkatastrof!!! Vi har mest myst i restaurangen och på rummet, tack och lov att vi inte snålade och tog en liten bungalow! Alla har varit uppgivna, men jag, Calle och Teo har verkligen bara myst i regnet. Visst kan man bli rastlös när man inte kan ta sig någonstans, man jag har njutit i fulla drag med att bara umgås med familjen, spela spel och leka!

Ett kort i taxin på väg till Salad Hut. Stället där "Teo blev till Vi måste alltid ta ett kort när vi kommer förbi det ställe där vi stod när vi fattade vårt beslut om att adoptera! Nedan bilder på vår bungalow!

Så här såg det ut när vi kom till Salad hut, men samma dag som familjen Turner åkte (vilket måste vart i sista sekunden bokstavligen), så började målnen dra ihop sig och vi förstod att det skulle bli ett stort oväder.

Vi fattade dock inte hur stort! Kolla den lilla floden som flyter ner från bergen innan och under ovädret så förstår ni!

Vi trodde detta var illa, men kolla in vad som hände sen!

8 meter höga vågor som slog upp på altanen! Fy vad det var läskigt! Det var inte lätt att sova av oljud och oro!

Vi blev bjudna på Monsunparty av våra trevliga grannar!

Seven eleven hade försätt sig med barrikader mot floderna uppifrån djungeln!

På en av restaurangerna fanns en massa leksaker och Teo fastnade för denna till pappas glädje!

Nya badmodet!